På temat Perfect, not perfect igen. Min trädgård. Så långt ifrån perfekt. Men ett tillhåll som jag njuter av för vad det är och väljer att fokusera på de där njutbara stunderna när solen dansar in igenom Lavendelsnåren. Jag vrider blicken mot de där små spirande skotten och fokuserar på det som tar sig, snarare än att vrida mig i våndor över det som inte blir som jag tänkt. Jag tror verkligen att trädgården har en stor påverkan på hur vi lär oss acceptera och njuta av det som är. Så är det i iallafall för mig. Jag går varv på varv och upptäcker det som tar sig. Det spritter i mig av glädje och ofta blir jag överrumplad över att saker växer ur sin plats snabbare än jag kunnat ana. Jag får tänka om och acceptera att strukturen tog en annan form. Här har jag zoomat in på rufsigt Lavendelhav under Silverpäronet. Älskar den kombon. Och lite så, om jag zoomar in så är det precis som jag vill ha det. När jag zoomar ut så blev det, ja, lite som det blev. Men det tar sig...
