My inspo lately. Inspiring shapes, simplicity, texture, light... Androgyne table series. Danielle Siggeruds fina Androgyne table för Menu kompletteras med en utökad serie modeller i en fin mix av material i kombination med stilsäker och lågmält elegant form. Jag gillar! Danielle Siggerud med den första modellen i serien. Androgyne sidetable. Matt och blankt. Kajsa Cramers handgjorda former och spelet mellan matt och blankt inspirerar mig ständigt. På temat noga utvalda vardagsdetaljer där man kan bocka av funktion i kombination med skön form så ligger denna servis bra till. En trave muggar eller skålar fångar ljuset så fint och blir till ett inspirerande blickfång på hyllan när de inte används. Den mjukt beigea nyansen är en favorit som passar in i nästan alla sammanhang. Redo för volang. Skall Studio får mig att vilja bära volang som ett komplement till stilrent enkel bas. Blus och jeans eller klänning med enkla boots eller sneakers till sommaren. Se mer från kollektionen här. Moonlight silk dress från Skall Studio. Soft minimalism. En instagramfavorit är Elise Boreham som inspirerar med ett stillsamt flöde av textur och vardagsnära stilleben och detaljer. Jag älskar upprepningen som ett konstaterande av att man kan uppskatta samma enkla detaljer om och om igen. Textur i alla former. När denna bild från Studio Anouk B dök upp i flödet så blev jag påmind om effekten av mosaik och det perfekt operfekta uttrycket som hamnat i skymundan när större format och hela ytor nästan helt tagit över. En påminnelse om att allt inte behöver följa det likriktade "nya" och ytterligare en påminnelse om att uppskatta det tidlöst inspirerande med texturer i alla former. Blev nästan lite nyförälskad i matt mosaik. Enkelhet, material och ljusinsläpp. Jag har missat Husdrömmar och Gert Wingårdhs Äggdal lada. Men har hört mycket positivt och måste definitivt kika ikapp. Hur vackert är det inte när dessa texturer och material avlöser varandra? Och ljuset som silas in genom ladudörrarna. Inredningsmagi. Nu tack och gonatt efter en vecka som känns som minst 3 med tanke på allt jag hunnit med. Och tillika har den gått utan att jag kommit i mål med allt jag tänkt. Frida berör tempot och den svårmanövrerade balansen i detta inlägg. Klokt och tänkvärt! Som alltid. Även Imke är inne på temat med dessa listor som ska bockas av i sin krönika i senaste Residence. Det där med att sjunga långsamhetens lov och stanna upp. Släppa på kraven. Inte så dumt, va? Söndagskram.
