Idag. En sån där dag när livet bjuder på extra allt. Och enbart i positiv bemärkelse. När jag sa upp mig och bestämde mig för att vara helt egen så avgav jag också ett löfte till mig själv. Att njuta mer. Av livet. Tiden. Altet. Det är ju faktiskt inte så svårt att tillåta sig själv att starta veckan i kajaken på spegelblank Mälare. Kanske det allra bästa sättet för att få ut max av resten. Ändå går man liksom in i förhandling. Om jag paddlar nu på morgonen så lovar jag mig själv att jobba in lunchen sen... Så jag rullade ner kajaken till viken och paddlade ut. När allt är fint då gråter jag. Stillheten, sjön, jag och kajaken, fåglarna i skogen. Allt det där, nästan ointagligt fint. Så jag paddlade hemåt mot morgonsolen med tårar i ögonen och helt tillfreds med livet. Hemma har sommarfrukosten med trädgårdens hallon fått ersättas av plommon från vårt vildvuxna snår. Ett tecken på att sommaren är slut, men också en förlängd lyx. Hallon, blåbär, plommon, äpplen och några försiktiga första björnbär på tillväxt. Vardagslyxen som jag ska påminna mig själv att njuta. Varje dag, så ofta jag kan. Vardagslyxfrukost. Och kontoret flyttade ut. Hela dagen faktiskt. Jag levererade bl a ett redaktionellt jobb - på dagens tema Balans och harmoni. Det kom liksom av sig själv. Imorgon är en ny dag. En annan sorts dag, också fin. Och jag tar med mig dagens sanna energiboost och lovar mig själv fler sådana dagar. Att unna sig och att inse vad man har. Så enkelt - egentligen och så svårt ibland. Jag vet inte om det är åldern som gör mig allt mer ödmjuk, tacksam. Insiktsfull. Eller om allt bara råkar trilla på plats vid samma tidpunkt. Summering. En bra dag. Helt enkelt.
