Jag gillar den där lite slarviga känslan. Som i att någon faktiskt bor här. Det händer att jag låtsas. Härligt skrynkliga lakan. Kläder som hänger framme. Skor som trillat omkull. När min son Leo var med mig på jobbet när jag färdigställde en visningslägenhet undrade han varför jag gjorde så slarvigt. Vad då? undrade jag. Han pekade på pläden på sittbänken. "Det ser ut som om någon bara slängt den där" Ja, det var ju liksom meningen. Inte något för pedanten. Men jag gillar den känslan. Olivkvistar. Så superfina att knipsa av och ta in i en vas. I like that a bit sloppy feeling. Like someone is actually living here. Sometimes I pretend. Lovely crumpled sheets. Clothes hanging visible. Shoes that have fallen over. When my son Leo was with me at work when I completed a show apartment, he wondered why I did so carelessly. What? I wondered. He pointed to the blanket on its bench. "It looks like someone just threw it there". Yes, that was the whole idea. Not something for the pedant. But I like that feeling. And I love the simple beauty of Olive twigs.
