Throwback to 2017. Jag gör upp med bloggen nu. I 10 år har jag bloggat, samlat och delat inspiration. Jag tittar tillbaka, söker på "Work" och ser år av inredningsjobb passera förbi. Behind-the-scenes, moods och slutresultat. Ser min personliga utveckling, hur min stil, som i grunden är densamma blir allt mer jag. Flödet är minnen, en våg av nostalgi sköljer över mig. Jag bläddrar år ut och år in. Så. Infinner sig känslan. Av att vara färdig. Redo för att avsluta det sista kapitlet och stänga den här boken. Men också en tacksamhet, till mig själv. För att jag samlat, sparat och ventilerat. En ack så viktig process i min personliga utveckling och för att verkligen hitta och landa i min stil. I mig. Jag ser hur jag stilmässigt klamrar mig fast vid stylingtipset: "Har man bara fin rekvisita så löser det sig alltid." Bilder, fyllda med vackra saker, ton-i-ton, inspirerande stilleben. Fint, visst. Men tröttsamt. Och jag drar mig till minnes hur jag fyllde redaktionella jobb med detaljer, för att det förväntades så. Det fick inte vara för lite. Inspiration. När jag bläddrar genom flödet så stryker jag ett streck över dessa, de är bilderna som jag kan arkivera nu. Jag fastnar istället för fragment. Detaljer behind-the-scenes, ljusspel, en stillsam komposition med enskilda objekt. Och så finns det några jobb som fortfarande kvalar in. De där som jag kan ta med mig när jag startar om. De där som kan få ett eget kapitel i min nya bok. Som dessa bilder, bonusmaterial och behind-the-scenes från ett jobb tillsammans med Sara Medina Lind 2017. Ni vet, den där känslan. När man gör något som utgår ifrån en själv. Skapar sin egen vision och väljer att inte kompromissa. Vi är bra på att fånga den där känslan ihop, jag och Sara. Och vi upprepar oss. Om och om igen. Det är så njutbart och befriande. Att vara ärlig mot sig själv. Det blir bäst så. Och nej, jag är inte riktigt färdig här. Ännu några inlägg, återblickar och nya drömmar ska få ta plats. Favoritmood, köksdrömmar och framtidsplaner... Styling by me, photographer Sara Medina Lind Translation. I'm dealing with the blog now. For 10 years I have been blogging, collecting and sharing inspiration. I look back, search for "Work" and see years of interior design work pass by. Behind-the-scenes, moods and end results. Seeing my personal development, how my style, which is basically the same, becomes more and more me. The flow is memories, a wave of nostalgia washes over me. I flip year in and year out. So. The feeling arises. Of being finished. Ready to close the last chapter and close this book. But also a gratitude, to myself. Because I collected, saved and ventilated. An oh so important process in my personal development and to really find and land in my style. In me. I see how I stylistically cling to the styling tip: "If you only have nice props, it always works out." Pictures, filled with beautiful things, tone-on-tone, inspiring still lifes. Fine, sure. But tiring. And I remember how I filled editorial jobs with details, because that was how it was expected. It must not be too little. Inspiration. When I scroll through the flow, I cross out a line over these, they are the pictures that I can archive now. I get stuck instead of fragments. Details behind-the-scenes, light play, a quiet composition with individual objects. And then there are some jobs that still qualify. The ones I can take with me when I restart. Those who can get their own chapter in my new book. Like these pictures, bonus material and behind-the-scenes from a job with Sara Medina Lind 2017. You know, that feeling. When you do something that is based on yourself. Creates your own vision and chooses not to compromise. Sara and I are good at capturing that feeling together. And we repeat ourselves. Over and over again. It is so enjoyable and liberating. To be honest with yourself. It's best that way. And no, I'm not quite done here. A few more posts, flashbacks and new dreams will take place. Favorite moods, kitchen dreams and future plans ...
