Inspirational pics Vintage table/Artilleriet, Keramik Art Work/Anna Lerinder, Words and stone via Pinterest, Coat/Stella McCartney, Chairs from the Archives/Gemla, Kelim matta/Ellos Det här blir ett resonerande inlägg. Jag har så mycket trådar som pågår i huvudet nu på en och samma gång. Ena stunden känns allt kristallklart och formuleringarna självklara för att i nästa stund hamna i total härdsmälta. Jag kan inspireras enormt av människor med förmågan att hitta orden - så där självklart. Som Sofia. I det här inlägget t ex, som berör ett helt annat ämne - men så bra skrivet. Nåväl, härdsmältan beror på att jag är uppfylld av inspiration. Vilket är underbart, jag försöker rida på vågen och ta med mig alla tankar som spritter med vårkänslor åt alla håll. Energin och känslan beror dels på våren och ljuset som alltid. Men också på att det finns så mycket bra att ta in. Jag väljer att fokusera på det bra nu. Den starka strömningen jag upplever kring våra tankar kring konsumtion och köphets. När det inte längre premieras att ha det senaste, utan att ha haft det längst (en smula ironisk motivering, jag vet... Det ÄR ingen tävling.) Men jag gillar så när vi väljer att behålla istället för att köpa nytt. När vi nöter in vår patina för egen hand. Jag är själv långt därifrån. Har varit totalt utan nostalgi för ärvda detaljer - jag vill verkligen ha mitt och utgå ifrån mig. Men när jag inser att den där mattan som skaver lite i ton och stil här hemma - faktiskt skulle se fantastisk ut om den hade en sliten vintage patina istället. Och lätt skulle kunna få för mig att byta ut den mot en mer sliten dito. Men nej, jag ska banne mig trampa spår och fransa upp min egen matta. Den är gjord för att slitas. Så får det bli. Den bästa, bästa magkänslan. Att inte vakna upp med köpbaksmällan av alla saker som vi "bara måste ha". Det här är ju så självklart för många. Att tänka först och uppskatta det vi har. Men lika självklart är det för många att hamna där jag hamnar ibland - När jag VILLHÖVER nytt. Bara för att. Men med den där känslan, den där riktiga feelgood känslan som jag tror kan bli som en drog, när man tar rätt beslut så kommer de där begären ebba ut. Vad är det då som är så härligt med allt det här. Jo, jag tänker lite si och jag tänker lite så... Haha. Och undrar i detta nu var den här meningen ska sluta... Kanske här. Eller med den där övertygelsen om att vi kommer att värdera äkta material och köpa inredning för livslång kärlek allt mer. Jag ska. Och så vill jag tacka alla vintage köp och säljsajter för att man kan göra sig av med sina saker med gott samvete. För ibland måste man ju får ändra sig - och byta ut. Och då kan någon annan ta över den där saken som håller för livslång kärlek. En annan sak. Jag var tydligen inte klar. Det där med att hitta sin stil - att inte springa på allt nytt utan att känna efter först. Verkligen känna efter och vara sann till sig själv. Hitta en Hållbar stil. Så är det med sammet för mig. Det lilla sug jag hade botades snabbt med en visuell överdos visserligen. Många älskar det. Säkert för alltid. Men själv är jag kvar med mina linnestrukturer. Och känner för en tidlös dressad look. Fiskben och kritstrecksrandigt, tidlöst och klassiskt. Tygprover från Bemz. Här är tygprover till en gardin i tungt möbeltyg med fiskbensstruktur. Kritstrecksrandigt hade också varit fint. Gardinerna är till en vän - men jag blev själv väldigt sugen på att sy upp en längd som kan dämpa lite i sovrummet. Avvaktar och kollar resultatet på de här först. (det är bra med vänner). Mer fiskben i Dry Studios underbara Fishbone table - ett bord för evig kärlek. Inspiration från Fantastic Frank´s Shop
