Har spenderat några timmar här i Attefallshuset i skydd för regnet under den sista ostadiga semesterveckan. Myst runt och ordnat upp. Det är en vecka kvar som anställd nu, sen blir jag helt egen och vårt lilla studiohus får återgå till ett mer regelrätt kontor och rekvisitalager. Att bli egen känns härligt och pirrigt. Och jag upplever en bubblande frihetskänsla som kryddas med skräckblandad förtjusning. Dagbädden får fungera som psykologsoffa när jag behöver övertyga mig själv om att jag klarar att stå på egna darrande ben. "IF NO ONE UNDERSTANDS YOU IT`S PROBABLY BECAUSE YOU´RE A GENIUS!" Ett trösterikt kort signerat Jesper Waldersten - från den sköna utställningen på Fotografiska under våren. Ljus och idel naturtoner, då trivs jag som bäst. Men kanske det viktigaste för en arbetsplats återstår. Ett större arbetsbord där jag kan bre ut mig med prover inför nya projekt. Jag vänder och vrider på alternativen. Utrymmet är trots allt begränsat. Särskilt om jag önskar behålla psykologbädden. Fortsättning följer...
