Känslan av att komma hem. Lugnet här. Och några nya saker som hittat sin plats på ett självklart vis. För en vecka sen så hade vi ett spännande ekgolv inlagt för en fotografering över en dag och jag fick möjlighet att styla om hemmet för att testa en "ny känsla". Mycket var detsamma, men några nya volymer och en modern tyngd . Just då ville jag bara behålla allt - precis den känslan! Isamu Noguchis vackra rispapperslampa hängde här över bordet och kändes så jag. Den kanske får flytta in här en dag. Ska visa bilderna när de släpps senare i höst. Men här och nu glädjs jag istället åt dessa värdsliga ting. Tobias Regells portätt från min önskelista här tidigare som hittat sin självklara post på väggen vid matplatsen. Carina Seth Anderssons glaskaraff för Hope som jag trodde var hopplöst slutsåld. Har ångrat mig så många gånger att jag inte köpte det grå setet. Men hittade ett sista utsällningsex av karaffen i klarglas och känner mig väldigt lyckosam. Och ett av favoritljusen från Byredo - Tree House, vars doft för mig tillbaka till skolbänken när jag gick Lotta Agatons stylistklass för många år sedan. Varje morgon brann ett doftljus och jag tror att det var där och då jag blev besatt. Köpte detta på flygplatsen (Dagens tips! Nu kan du shoppa Byredo på Taxfree på Arlanda) för att ta med mig doften av "vårt lilla trähus" till hotellrummet. Glömde tändare förstås, så jag fick ta igen känslan och låta det brinna när jag kom hem igen. Så har vi äntligen vår nya bordsskiva i betong. Man kan verkligen fråga sig hur det är ställt när man kasserar ett drömbord från Cappellini. Men jag är såå glad att jag tog det beslutet. Är överförtjust i formen och letade länge innan jag bestämde mig för just det här. Men bordsskivan har varit helt hopplös. Nu ligger här istället den snyggaste av skivor i vitpigmenterad betong. Jag beställde den av Jimmy Pallin på Conceptbetong som även gjorde betongbänken som jag visat här tidigare. Jag sa det då och jag säger det igen. Efter att ha sett Jimmys jobb så vill man ha ALLT i betong. Det blev som så ofta lite utlägg om än det ena, än det andra när jag väl har en stund för bloggen. Inser att det är många blogginlägg som väntat på att författas och har en uppsjö av bilder från sistone som jag bara "måste visa". (När jag inte är här så Insta-spammar jag istället...) Men för att återknyta till rubriken så fångade dessa ord mig här om dagen. Jag fick upp en notis om en bild repostad från vårt hem - med texten: I love her style - No colour, just texture. Jag som ofta kämpar med uttryck när jag ska försöka beskriva min stil kände med ens att det stämde väldigt väl in på mig och min inredning. Ingen färg - bara texturer. Färger, i meningen av starka kulörer tar aldrig någon plats i mitt hem, de är underordnade material och strukturer. Det har alltid varit så, jag hittar ett lugn och harmoni i det. Visst har jag provat starkare kulörer i perioder (läs väldigt korta perioder) men jag skalar bort dem igen och återgår till "lugnet". Däremot älskar jag att leka med färgkartor och gråtonade nyanser ton-i-ton. Harmoniska övergångar och samspel mellan material och kulör. Och OM det var jag som bestämde allt här hemma - så skulle väggarna inte vara vita. Jag skulle mjuka upp med en mer dämpad inramning, mer djup och struktur. Drömmen om en ny färgsättning hemma eldades på nu i veckan när jag tillsammans med några influensers från Norge, Danmark och Sverige deltog i en workshop tillsammans med Nordsjö och fick fördjupa oss i alla härliga kulörer. Så inspirerade efter denna dag, Per Nimers intressanta trendspaning och massor med matnyttig information kring hur vi uppfattar och förhåller oss till färger. Fortsättning följer. Fin helg på er! Pics by me
