Allt man behöver. Förmågan att stanna upp och låta sig uppfyllas av ljuset det. Jag har varit inne på det i inlägg tidigare när jag följt ljusdansen här hemma. Det sena höstljuset är magiskt. Liksom morgonljuset (bilderna nedan). Att utgå ifrån en enkelhet som låter ljuset ta plats och texturer som fångar det och skapar en mjukhet. En känsla som man vill vara nära. Leva i. Liksom grövre texturer, känslan återigen. Jag älskar att gå barfota på sisalmattor, många rynkar på näsan. Jag säger gärna ännu grövre struktur, så där så det masserar fotsulorna när man går barfota... Och mjuka textilier som ramar in. Balansen mellan stramt och mjukt. Enkelhet, textur och ljus. Lördagsfrukost. Allt handlar om att njuta det enkla och se det man har framför näsan. Och helgen förstås, här och nu. Ha en riktigt fin lördag!
