Jag har svårt för djungeltemat med gröna palmliknande växter och stora blad enligt den gröna trend som råder och har hängt med över en tid nu. Desto mer njuter jag av mina plantor, grönskan i trädgården. Mitt snäva register av krukväxter har sträckt sig från Olivträd till Fikon och Myrtén de senaste åren. Nu är det Corokian som får den största uppmärksamheten hemma. En växt som passar mitt sinne perfekt med sina skira silvergrå blad och poetiska uttryck. Min favoritplanta står rakt upp och ner i den tillhörande terrakottakrukan som jag köpte den i - i väntan på att planteras om i en mer stilren, handdrejad svart dito. Samtidigt gillar jag känslan av att saker liksom hittar sin egen plats bara sådär. Som traven med favoritmagasin och Melos Orb. Instant Still life.
