Dagar i skogen vid en sjö i Norrland v s att komma hem. Somrarna i stugan i Västerbotten bjuder på total stillhet. Det enkla livet och den platsen är precis vad jag behöver för att landa och gå in i semester mode. Det tar alltid emot lite, att bryta upp och återvända hem. För jag känner mig hemma där. Mina barndoms somrar. Somrar utan rinnande vatten, när man inrättar livet efter enkla förutsättningar. Njuter dagarna och spegelblank sjö. Stillheten påminner mig om vad jag uppskattar i livet. Känslan av lugnet, den avskalade enkelheten. När jag kommer hem så låter jag blicken vandra, går varvet runt för att vattna växter och titta till trädgården. Känner en pånyttförälskelse i "hemma", strukturen, utvalda möbler, texturer och detaljer. Men jag har med mig önskan om att förenkla ytterligare. Rensa ut och skala av. Mitt ständiga mantra. Snart hörrni! Dax för ny loppis och utrensning av rekvisitalager. Jag sätter upp det på att-göra-listan innan "sommaren är slut". Vitt, vitt, vitt ute. Orangeriet i ostrukturerad sommarfas. Här landar dynor från utemöblerna när regnet faller. Jag får många frågor om sängen och klädseln. Det är vår kontinentalsäng som vi ställt direkt på golvet, låtit sy upp ett skräddarsytt överdrag i ett tyg från Astrid. Och gavelprojektet har jag visat här i tidigare inlägg. Vilande projekt gör sig påminda. Ett ofållat tyg agerar överkast för att jag älskar texturen, ser det framför mig som färdigt överkast. Och sängen som vanligtvis bäddas dagligen m a a att vi ser in till sovrummet från kök och vardagsrum får en sommarslarvig halvhjärtat bäddning denna morgon. Jag nöjer mig med att textilierna reflekterar ljuset så fint sådär enkelt skrynkliga. Hej! Ett litet inhopp från vår Gypsy, 5 månader nu. Hur var livet innan henne? Älskade svansbarn. Kram och hoppas att ni njuter sommaren som kom tillbaka nu.
