Total stillhet utan onödiga detaljer som pockar på uppmärksamheten. Bland mina Instasaves (som tenderar att utgöra min mesta inspirationskälla just nu) återkommer bilder från Hans Verstuyfts minimalistiska inredningar. Den välbalanserade minimalismen som med materialval och strukturer får en naturlig, varm ton. Inredningar helt utan onödiga saker. Extremt svårmanövrerat i vardagen, absolut. Och jag skulle ha överseende med något ytterligare spår av liv. Men att se dessa bilder och de rena ytorna ger ett enormt lugn. Jag tror verkligen att vi framåt kommer att uppskatta att omge oss med färre saker. Dras allt mer mot det minimalistiskt avskalade och söka lugn och stillhet hemma. Just nu håller jag själv på med en utrensningsprocess och säljer av inredning och rekvisita från mitt översvämmade lager. Så många fina saker som var och en väckt ha-begär. Men tillsammans tar över och kräver plats och energi. Det är enormt skönt att släppa taget och fundera över vad som verkligen betyder något. Fin detalj från Han Verstuyfts interiörer. Att leva med färre saker betyder ju inte att man inte är passionerat intresserad av inredning. Men man lägger istället mer fokus på grunden, den fasta inredningen, material och ytskikt så att rummen klarar sig "tomma" utan att behöva dekoreras för att avleda uppmärksamheten. Jag funderar vidare kring detta och ska låna boken som min granne tipsade om precis: Goodbye, Things - The New Japanese Minimalism Images from Hans Verstuyft Architecten via Lotta Agaton/This is paper
