A tiny cabin by the sea Jag vågar inte gissa hur många gånger jag skrivit detta genom åren. Att "här vill jag bo". Ett begrepp som jag slitit ut, för att påvisa att ett hem har något som verkligen tilltalar mig. Och visst finns det många hem och platser som inspirerar, låter oss drömma oss bort och sortera in inspirationen i mappar för framtida bruk. Men hur vill vi egentligen bo? Om vi skalar av allt överflöd och ringar in platsen och vad som verkligen är viktigt för oss? Jag vill ha vidder, fria vyer, havet, eller ett fält. Naturen inpå, kargt och lite ödsligt. Utblickar och promenadstråk. Bilden i mina drömmar är så tydlig. Jag vill det så mycket. Sådär så att alla som helst praktiska aspekter försvinner långt ut i periferin. Tänk er vad bra vardagsmotionen med den där trappan. Ja, för det är inget sommarhus eller fjällstuga jag drömmer om. Nä, jag vill bo så. Permanent. Det får gärna vara litet, med rum endast för det väsentliga. Bara jag kan öppna upp och gå ut. Ja, ja. Med 2 tonåringar hemma som ska ta sig till skolan och utövar diverse aktiviteter så är en någorlunda tillgänglig plats och hyfsad uppkoppling för hemmajobb därtill en förutsättning. Men sen. Tänker att jag för utöva livet som glad pensionär på en hyfsat otillgänglig plats. Känns rimligt ändå. Som målbild. La Tagua by Croxatto & Opazo Architects Translation. I dare not guess how many times I have written this over the years. That "I want to live here". A concept that I have worn out, to show that a home has something that really appeals to me. And of course there are many homes and places that inspire and let us dream away and sort the inspiration into folders for future use. But how do we really want to live? If we peel off all the abundance and focus on a place and what is really important to us? I want unobstructed views, the sea, or a field. Nature up close, barren and a bit desolate. Views and walking paths. The picture in my dreams is so clear. I want it so much. So that all practical aspects disappear far into the periphery. Imagine how good the everyday exercise is with that staircase... Oh yes, everyday, because it is not a summer house or mountain cabin I dream of. No, I want to live like that. Permanent. It can be small, with room only for the essentials. If only I can open up and go out. Yes Yes. I know. With 2 teenagers at home, who needs to go to school and doing various activities, a reasonably accessible place and a decent connection for homework is a prerequisite. But later. Thinking that I'm practicing life as a happy retiree in a pretty inaccessible place. Feels reasonable anyway. As a target image. A life goal. Images via Dwell Magazine, you'll find more information about these timber cabins, located on tje Chilean coast here.
